Balans?

Vaknade som vanligt, tog på mig linserna som vanligt och ser att ena linsen är sönder. Bara o ta nya tänkte jag. Tills jag kommer på att jag inte har några fler och har till och med beställt hem nya från Sverige. Det var ca. 3 veckor sen och de har fortfarande inte kommit. Tog på mig en av linserna och gick ut på stan. Det var väldigt märkligt att bara se på ena ögat, blev till och med jobbigt att kliva på bussar då avstånds-bedömingen inte var på topp. Balansen var inte heller den bästa, så sjukt hur beroende man är av två ögon. Vore det inte bättre om ena var som reserv ifall man förlorade det andra. Bestämde mig i alla fall för att gå o köpa nya linser men ingen optiker i stan har mina mått. Vad gör man?

Villa Tunari - BILDSPEL

Foto: Joel Alvarez
BILDSPEL
Glömde berätta att vi också badade in en flod bland indiantanter som tvättade sin kläder där samtidigt. Och så åt vi Bolivia´s färskaste fisk...

Badvakt

Foto: Joel Alvarez
Det här är en kattbadvakt, han vaktar en under tiden man badar på hotellets wimmingpool i Villa Tunari. Jag har inte en aning om vad den heter eller vilket kön det är. Men snäll var den...

Sucre, Cochabamba, Villa Tunari

Foto: Joel Alvarez
Nu är vi tillbaks i La Paz, men bara för några dagar. Åker tillbaks till Sucre på lördag för att stanna där i en månad. Det är kallt här och igår på bussen blev jag riktigt illamående pga. höjden. Konstigt att det hände nu och inte när vi landade här första gången. Min hyresvärd skällde ut mig när jag kom hem igår, hon hade verkligen fått för sig att jag blivit kidnappad eller värre eftersom jag inte hade hört av mig.

Efter Sucre vistelsen tog vi oss till Cochabamba för att träffa lite norrmän. Hade en föreläsning med dem och sen var det dags att ta sig till djungeln i Villa Tunari. Det tog ca. 3 timmar att ta sig dit och trots det korta avståndet mellan städerna så är klimatskillnaderna verkligen stora. Där var det tropiskt värme och med allt vad en en djungel innebär. Och då menar jag insekter, flugor, myggor och allt sådant som älskar mitt blod och sedan ser till att det kliar i flera dagar. Så, finns det folk där ute som vill hjälpa till att utrota myggor så hör av er. Vi besökte också en nationalpark där volontärer från hela världen arbetar med att ta hand om djur som råkat illa ut. Besökte några apor som direkt hoppade mig, en av dem var verkligen envis med att vilja mata mig med någon slags frukt han hade i handen. Och det var inte lätt att tacka nej. Apan som mer liknade "Herr Nilsson" i Pippi snodde också mina minttabletter ur min ficka. Ganska beundransvärt faktiskt.

I Cochabamba träffade vi rock-gruppen A-Pie (stående/till fots) och blev bjudna till två olika spelningar de hade på kvällen. Musiken var hur bra som helst, vi gick på båda spelningarna efter varandra. Vi provade några nya drinkar och fick sedan vår intervju. Några dagar senare bjöd sångaren oss till ett ställe där han volontärjobbar med barn som bor med sina föräldrar i fängelset. Vi följde med in till fängelset och hämtade barnen för att sedan umgås med dem resten av förmiddagen. Kommer skriva vid ett senare tillfälle om besöket där samt lägga upp bildspel med barnen.

LLallagua - BILDSPEL

Foto: Joel Alvarez
Jag skrev i ett tidigare inlägg om Llallagua och dess gruvor. Tyvärr gick vi aldrig ner i gruvorna, hade gärna fotat där nere. Men här är andra bilder från Llallagua.
BILDSPEL

Sucre

Foto: Joel Alvarez
Såg denna indian-tant på gatan i Sucre, var bara tvungen att fota henne. Hon fick självklart pengar för det. Sitter nu på ett café i Cochabamba, vart i Sucre och mått väldigt bra. Börjar gilla de här städerna med värme i. Vi ska vara här med några norrmän. Hjälpa dem lite att anpassa sig här i Bolivia.

Llallagua

Foto: Joel Alvarez
Llallagua är en trevlig liten stad. Kanske inte riktigt en stad men en väldigt stor by rättare sagt. Det är en gruvstad/by och man kan överallt se gruvarbetade som är på väg upp till bergen. Det finns inte heller någon som helst turism här så folk tittar väldigt mycket och vissa ropar till och med. Det finns inga restauranger med riktigt mat, bara en massa kycklingställen som verkar vara Bolivia´s motsvarighet till Kebab. Friterad kyckling med pommes och banan, det finns verkligen över hela landet. Och det smakar inte ens gott.

Vi har haft våra redaktionsmöten om tidningen vi ska producera om Bolivia. Gått igenom olika punkter, kommit överens om vissa saker, andra inte. Vi har även varit ute på en långpromenad, gått upp på ett berg, och vi lyckades ta oss ända till toppen. När vi väl var där uppe börjar det hagla och blixtra. En bergstopp kanske inte är det bästa stället att befinna sig på vid ett sådant tillfälle. Det var bara och ta sig ner igen, nästan jobbigare än att ta sig upp. Tog flera timmar, halkade ett flertal gånger och hittade en massa övergivna gruvingångar. Gruvarbetarna har en väldig respekt för gruvorna och moder jord, de har med sig offergåvor i form av sprit, cigaretter och coca-blad. Offergåvorna går till han som bestämmer där nere. "El Tío" (Lucifer) och det finns även en hel del legender om gruvorna. De tror verkligen stenhårt på det här. Det finns ett berg som de inte rör trots att det säkert finns hur mycket som helst att plocka där. El Tío har nämligen sagt att om de ska gräva i det berget så kräver han en Quinoa-tallrik och lika många människo-huvuden som tallrikens kionou-korn. Tydligen har vissa gett sig på berget men inte kommit tillbaka.

Uppe på berget träffade vi på en hel del gruvarbetare som var på väg hem, de flesta hälsade och en gav oss till och med en liten sten full med järnmalm. Vi fick även reda på att en man hade dött i gruvan den dagen...

El Alto

Foto: Joel Alvarez
El Alto ligger ca. 12 km från La Paz och är numera en egen stad med en egen borgmästare och en befolkning på över 1 miljon invånare, största delen av befolkningen är Aymara-indianer. Staden ligger på 4150 meter över havsytan och jag rekommenderar inte någon att springa upp för trappor här. Jag gjorde det för att testa men kände hur hjärtat ville hoppa ut. Fick huvudvärk och fick vila en halvtimme. Vältränad eller inte, men syrehalten är inte den bästa här. Till och med FIFA vill förbjuda internationella fotbollsmatcher i La Paz som enbart ligger på 3600 meter över havet. Enligt Apple så ska min MacBook inte fungera så bra här uppe i höjden, har inte märkt av några konstigheter förutom att batteriet dör lite snabbare och att min iPod vägrar lyda ibland. Varför bygger man teknik som inte kommer att fungera som det ska i vissa storstäder?

Vi arbetar en större del av tiden på ett kontor här i El Alto, kontoret ligger på fjärde våningen och jag känner hur hjärtat nästan vill strejka varje gångn man tar sig upp. Vi ska arbeta med ursprungsfefolknings-ungdomar, har dock inte fått träffa dem än men tanken är att vi ska ha workshops i foto och journalistik.

I morgon bitti bär det av till Llallagua, har hört att det är ingemansland. Inga restauranger eller bankomater och att det är väldigt kallt. Vi får väl se. Efter Llallagua åker vi till huvudstaden Sucre. Har hört att vädret är mycket bättre där än här i La Paz.

10 meter från verkligheten...

Foto: Joel Alvarez
Är världen rättvis, har alla samma chans att lyckas i livet?

Trafik + hund?

Foto: Joel Alvarez
Det här var verkligen på håret. Kunde nästan se den stackars hunden med ett däck över sig. En ganska vanlig syn på La Paz gator.

Helgen har gått bra, jag och Karro har gått på en långvandring och sen festat loss på klubben Mongo´s. Yes, stället heter så. Musiken var perfekt men det var bara turisterna som dansade loss.