Llallagua

Foto: Joel Alvarez
Llallagua är en trevlig liten stad. Kanske inte riktigt en stad men en väldigt stor by rättare sagt. Det är en gruvstad/by och man kan överallt se gruvarbetade som är på väg upp till bergen. Det finns inte heller någon som helst turism här så folk tittar väldigt mycket och vissa ropar till och med. Det finns inga restauranger med riktigt mat, bara en massa kycklingställen som verkar vara Bolivia´s motsvarighet till Kebab. Friterad kyckling med pommes och banan, det finns verkligen över hela landet. Och det smakar inte ens gott.

Vi har haft våra redaktionsmöten om tidningen vi ska producera om Bolivia. Gått igenom olika punkter, kommit överens om vissa saker, andra inte. Vi har även varit ute på en långpromenad, gått upp på ett berg, och vi lyckades ta oss ända till toppen. När vi väl var där uppe börjar det hagla och blixtra. En bergstopp kanske inte är det bästa stället att befinna sig på vid ett sådant tillfälle. Det var bara och ta sig ner igen, nästan jobbigare än att ta sig upp. Tog flera timmar, halkade ett flertal gånger och hittade en massa övergivna gruvingångar. Gruvarbetarna har en väldig respekt för gruvorna och moder jord, de har med sig offergåvor i form av sprit, cigaretter och coca-blad. Offergåvorna går till han som bestämmer där nere. "El Tío" (Lucifer) och det finns även en hel del legender om gruvorna. De tror verkligen stenhårt på det här. Det finns ett berg som de inte rör trots att det säkert finns hur mycket som helst att plocka där. El Tío har nämligen sagt att om de ska gräva i det berget så kräver han en Quinoa-tallrik och lika många människo-huvuden som tallrikens kionou-korn. Tydligen har vissa gett sig på berget men inte kommit tillbaka.

Uppe på berget träffade vi på en hel del gruvarbetare som var på väg hem, de flesta hälsade och en gav oss till och med en liten sten full med järnmalm. Vi fick även reda på att en man hade dött i gruvan den dagen...