La Paz

Sitter på hotellrummet i La Paz och och skriver, man hör tutor, folk som skriker och folk som som visslar. Fast det är ändå tutorna som tar hem första pris. Folk tutar när de ska svänga, när de bromsar in, när en snygg tjej går förbi, ja. I stort sett hela tiden. Men de tutar inte när man går förbi vägen och de kommer i full fart, intressant tankesätt. Idag blev vår handledares halva fot överkörd av en minibuss. Som tur var var däcken väldigt dåligt pumpade så det gick bra och hon fick inte ens ont, blev bara en aning förbannad. Rätt så förståeligt.

Resan började igår och gick ganska problemfritt, all vår packning kom fram och när vi väl ska in genom tullen i Bolivia börjar polismannen jiddra med oss. Vi vet att som svensk så har man rätt till 90 dagars visum men han totalvägrade att ge oss det, blev till och med otrevlig och sa att 30 dagar räcker fint. Blev en diskussion och vi gav till slut med oss men upptäcker sedan att han har ju stämplat 90 dagar. Blev väldigt förvirrande och min slutsats är att han nog var full.

Vi landade här imorse och har sedan dess gått runt på stan, sett en massa torkade lamafoster, käkat världens största frukost, tittat på folk, blivit tittade och fått betala skoputsare så att de inte ska tjata om att få putsa våra kängor. Vi har ätit glass med sprit i, smakade mer sprit än glass men var helt ok. Ätit på en ganska fin restaurang och mått lite illa pga. höjden. Vi har knaprat höjdsjukepiller, drukit coca-te och köpt en påse cocablad som vi gått runt hela dagen och tuggat på. Det har blivit bättre men vi har fortfarande en konstig smått-illamånende-känsla. Känns som om man är bakfull, och rör man huvudet fort blir det ännu roligare...