Gårdagen var lugn, det enda som hände var att jag tog mig till en fotbollsmatch. Har inte en aning om vilka som spelade eller vilka som vann. Hamburgarna de sålde var dock väldigt goda och något slags kött var det i alla fall. På väg till hotellet ser jag hur en pickup närmar sig, där bak är det fullt med ungdomar och jag hinner bara se hinken. Plötsligt står jag där, med vatten över hela mig. Hela jag är blöt. Som tur är det bara ca. 100 meter till hotellet och de i receptionen står redan utanför hotellet. Och vad har de i händerna, jo, vattenballonger. Och likt små barn står de där och kastar på hotellet mitt emot. En underlig syn, men de verkade i alla fall ha väldigt roligt.
Sista dagen i Cochabamba, det har regnat en massa och sen har solen synts till. Dagen var lugn och det var läggdags ganska tidigt. Dagen efter på morgonen ringer rumstelefonen på hotellet.
-God morgon, taxin du beställde till flygplatsen står och väntar, kommer du snart, säger receptionisten.
-Men klockan är ju bara halv 7, jag sa att jag ville ha den 7 svarar jag.
-Men taxin är här nu, kommer du?
-Jag vill ju ha den klockan 7 inte innan, jag håller på och packar.
-Vad ska jag göra med taxin då?
-Be honom vänta eller låt honom köra i cirklar ett tag, jag vet inte vad han ska göra, jag vill ha den kl 7!
Det är väldigt underligt här, antingen använder folk sig av "hora boliviana" (boliviansk tid) och kommer minst en timme senare än det man har bestämt, till möten och sådant. Men vad hände nu, var taxichauffören full eller? Komma en halvtimme tidigare.
På flygplatsen var det fullt med folk, en massa turister och en massa affärsmän, inte så många bolivianer dock. Tycker alltid det är lika kul på flygplatserna här. Istället för de där tunnlarna man går igenom för att kliva på planet som man är van vid så går man istället ut på banan. Där står en massa militärer och vinkar fram en, där står också planet och man går upp för några trappor för att komma in. Under den lilla biten på banan så tar jag fram kameran och börjar fota, tills jag ser att en av soldaterna nästan springer mot mig och pekar på kameran.
"Nu fan tar han den", tänkte jag.
Men han skrek bara att man inte fick fota och så fick jag gå vidare.
Nu sitter jag på ett kontor i El alto, de haglar utomhus och det spöregnar. Det sjuka är att i La Paz - city som ligger ca 20-30 min härifrån så är säkert vädret helt annorlunda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar